Al-Ghaffar:Den evigt förlåtande

En uppsats om medeltiden och islams framgång som ja skrev, och vill förtydliga en grej. Muslimerna brände absolut INTE biblioteket i Alexandria som många gärna vill påstå, de översatte och utvecklade informationen i det!

Medeltiden- från antiken till renässansen

 

Inledning

 

Antiken nådde sitt slut och folkvandringarna tog sin plats i historien. Det västromerska riket hade slutligen kollapsat och lämnat en epok av mörka år efter sig. Dock brukar historiker uttrycka sig på ett annat sätt idag, medeltiden beskrivs istället som en kreativ och idérik epok. Med andra ord innehöll denna tid renässansens början -den naturvetenskapliga revolutionen. Denna skedde inte, som många gärna föredrar att tro, hos den civiliserade vita befolkningen, utan hos barbarerna -de muslimska araberna. I denna uppsats kommer jag besvara frågan: varför skedde den naturvetenskapliga revolutionen hos araberna och inte ”européerna”?

 

Feodalismen och stånd-samhället

 

Europa hade under tidig medeltid en mycket liten och gles befolkning vilket till största delen berodde på pesten som härjat under 500-600-talen. Städerna fick mycket liten betydelse, om någon alls, då folk valde att fly från dåvarande oroligheter (som exempelvis pesten) ut till landsbygden.

 

Jordbruken dominerades av gods (feodum) som styrdes av kungen, kyrkan eller stormännen. Samhällen livnärde sig alltså på självhushållning vilket ledde till en gåvoekonomi. Ur detta utvecklades även livegenskap som innebar att slaven i utbyte mot jord fick arbeta på godset. Handeln stod stilla och systemet gav inte några som helst vinster.

 

Detta utvecklades i sin tur till att kungen utsåg godsherrar-vasaller (riddare)- som i utbyte mot att försvara kungen fick jord. Utöver detta fick de även en del privilegier som skattefrihet. Ett nytt system startade i Europa -feodalismen. Detta var ett tydligt stånd samhälle där kungen och prästerna var på toppen, vasallerna under dem och längst ner, på bottnen, de arbetande bönderna och slavarna. I flera hundra år kvarstod feodalismen i Europa och inte särskilt mycket hände.

 

Filosoferna

 

Platon som var en grekisk filosof långt före Jesu födelse hade många tankar och idéer om världen. Han påstod att världen skapats av ett till hälften gudomligt väsen, Demiurgen, och för oss människor gäller att nå denna kunskap om detta väsen igen. Alla kan däremot inte nå denna kunskap utan endast ett fåtal -filosoferna. Ur dessa tankar utvecklade han idén om en väl fungerande stat som endast kunde komma i akt om filosoferna styrde den (endast dem kände till dess väsen). Han ansåg att den rätta statsordningen var den som såg till att medborgarna hade dem platser i samhället som tillkom de enligt deras natur. Statens stabilitet utgjordes av tre nödvändiga klasser: härskare (filosofer), krigare och arbetare. Vad som symboliserade dessa var styrelsen, försvaret och produktionen som ju är de oumbärliga funktionerna i ett fungerande samhälle.

 

Vidare hade även Platons lärjunge Aristoteles många idéer och tankar om världen och dess skapare. Han påstod att jorden inte skapats av Gud men att de framkallade perfekta rörelser som himlakropparna utför -som ju måste vara den första rörelsen ty deras rörelse är orsak till all rörelse på jorden –måste vara evig och därmed Gud: ”Den orörda röraren”.

 

Ur dessa tankar utvecklades två världsåskådningar: urmodellstanken och utvecklingstanken. Urmodellstankens idé var att det fanns ett syfte med skapelsen och utvecklingstankens idé var att skeendet inte är styrt utan bestäms av blint neutralt verkande lagar.

 

Den judisk-kristna syn på världen

 

Senare kom den judisk-kristna synen på världen -vilken var en utformning av urmodellstanken. Den hade sina grunder i att Mose, med Guds hjälp, skulle föra det israeliska folket ut ut fångenskapen till ett nytt land i utbyte mot att lyda och dyrka Gud. Människan vet alltså inte målet men hon vet att Gud finns -det finns ett syfte som vi inte förstår.

 

Synen på Guds högsta lagar och att de var absolut perfekta var även det mycket viktigt och kommer från att israeliternas fördrivning från Judéen var ett straff från Gud för deras synder, dock kunde paradiset återställas på jorden med hjälp av Kung Davids ättling, den smorde. Kungarna fick därmed stor betydelse och att inviga kungarna genom att smörja deras huvuden med olja symboliserade det faktum att de styrde med ett gudomligt uppdrag. Kungen blev alltså både den politiske och religiöse ledaren vilket tolkades som att han var förmedlaren av den gudomlige välsignelsen till folket. För dessa människor var gudsfruktan en självklarhet och därmed var en ovillkorlig underkastelse under kungens vilja också självklar.

 

Utöver detta lades Aristoteles lära i en kristen analys. Att han ansåg att himlen var oföränderlig tolkades som en kristen bekännelse om att den fanns en perfekt himmel med en allsmäktig Gud och att han ansåg att varje förändring sker i riktning mot ett utstakat mål tolkades som att människors mål var att bli frälsta och upptagna i Guds himmel.

 

Islam och naturvetenskapen

 

Framväxten av Islam skapade stor framgång i det medeltida samhället. Koranen (som enligt muslimerna är Guds ord) utgjorde Sharian (Guds lagar) som gav en stabil social struktur. Det var ett gudomligt statsskick som därmed inte bestäms utav människan utan av Gud. Guds ord är oföränderliga.

 

Guds första ord som uppenbarades till Muhammed, som var muslimernas sista och viktigaste profet, var ”Läs!” och detta var och är fortfarande en uppmaning till att söka kunskap. Att studera och förstå Guds skapelse (världen) var vad som uppmuntrade och drev muslimerna till att utveckla naturvetenskapen. Den stora framgången var att detta budskap inte innefattade bara en liten del av befolkningen, budskapet var för alla och gjorde att tunga demokratiska beslut fastställdes -alla skulle lära sig att läsa. Läskunnigheten ledde till demokratisering. Muslimerna sökte kunskap överallt och uteslöt inte någon kunskap för att den var skriven av icke-muslimer.

 

Muhammed hade stort inflytande på människorna omkring honom, beduinstam efter beduinstam anslöt sig till honom och när han dog år 632 var i princip hela Arabien knutet till honom. Efter hans död tog den första khalifen (ställföreträdaren) över och vände sig mot världen utanför Arabien och några år senare var större delen av Mellanöstern under deras styre. I mitten av 700-talet härskade muslimerna från spanien i Väster till Indien i öster och hade plötsligt ett av de största riken som någonsin funnits, under sig.

 

När muslimerna erövrade Spanien varken förstörde eller berövade dem landet: de byggde upp det. Människorna tilläts stå fast vid sina religioner och vid ett tillfälle i historien mötte öst slutligen väst öga mot öga, och till en början gick det faktiskt mycket bra.

 

Araberna var mycket skickliga med vatten då de kom från öknen och införde därför konstbevattning in i landet. De kom med grödor, apelsiner, citroner och avokado och Al Andalus (som det benämndes) kunde därmed börja odla. Man byggde även ut moskén i Cordoba då många konverterade till islam vilket var ett resultat av vad den livsstil som verkade ha många fördelar (hos muslimerna). Detta ledde till en intellektuell makt, innovationer och handel.

 

Muslimerna var aktiva handelsmän och fick tag på papper från Kina. Pappret gjorde det möjligt för dem att samla information, utveckla tankar och sprida budskap. De utvecklade även matematiska formler vilka gav riktningen till Mecka (muslimernas bönriktning)-navigering. De formulera en social struktur och kunde använda sig av kontraktsskrivning som skyddades av lagen. De skrev även ner medicin, recept, botemedel och hur man opererar. Muslimerna utvecklade alltså navigering, astronomi, algebra och algoritmer.

 

I mitten av 600-talet erövrade muslimerna även biblioteket i Alexandria där ”all världens kunskap” låg samlad. Detta brändes inte utan översattes och utvecklades, resultatet blev mycket dyrbara pusselbitar i den naturvetenskapliga revolutionen.

 

Citatet nedan inte bara innehåller muslimernas budskap utan binder islam och naturvetenskap samman på det sätt som gjorde att de två, som idag ofta betraktas som fiender, kunde gå hand i hand på medeltiden.

 

”Från araberna har jag lärt mig att styra med förnuftet, jag förringar inte Gud utan hörsammar kunskapens begränsningar. Bara när det inte är möjligt.”

 

Slutsats och diskussion

 

Jag anser att själva kärnan i vad som gjorde att det ”efterblivna” systemet feodalismen -och stånd samhället- så länge hängde kvar och orsakade att Europa i så många år stod stilla var den kristna syn på det hela. Platons idé om staten övertogs och tolkades som önskats, folket fruktade Gud och underkastade sig till kungen som egentligen inte alls brydde sig om samhället, utan om makt och pengar i egen ficka.

 

Vidare tolkades Aristoteles idéer som de önskade och därmed stängdes dörrarna till vad som egentligen borde ha varit en öppning för vetenskapen. Kyrkan ville inte acceptera att andra tolkningar än Platons och Aristoteles förekom, dessa stämde ju väl överens med deras tro och makten över samhället skulle de inte komma att ge upp så lätt. Kyrkan blev därmed likt ett intellektuellt lock i Europa, tills djärva män som Bruno och Copernicus på sen-medeltid slutligen offrade sina liv och sin frihet för att ändra på.

 

På andra sidan världen hade vi araberna med en hög- och stadskultur, handel och en mycket bra ekonomi. Samhället blomstrande och ett imperium startade.

 

Till skillnad från européerna utövade de en tro som uppmuntrade till att söka kunskap och utvecklas. Denna krockade inte med vetenskapen utan bevisade istället dess skapares gränslösa förmågor. Araberna hade inte misstankar mot de ”hedniska” romerska texterna som de kristna hade, de kunde därmed studera de och utveckla vetenskapen i dem. Denna hunger efter förståelse av Guds skapelse banade inte bara väg för en intellektuell makt, utan även en naturvetenskaplig revolution.


Al-Musawwir:Gestaltaren

En mycket insiktsfull berättelse om bönen / Taget från www.muslim.se

Det var bara 15 minuter kvar innan Isha bönen. Han gjorde snabbt tvagning och utförde Maghrib bönen. Medan han gjorde Tasbih, mindes han åter sin gammelmor och blev generad över hur han hade bett. Hans gammelmor bad med en sådan lugn och frid. Han började göra Dua [åkallelse] och gick ner för att göra sajdah [nedfallning] och stannade så ett tag. Han hade varit på jobbet hela dagen och var väldigt trött.


 

Han vaknade plötsligt till ljudet av buller och skrik. Han svettades rikligt, såg sig omkring och det var väldigt trångt. Varje riktning han tittade i fylldes med folk. Några stod fixerade och tittade runt, andra sprang åt alla håll och några stod på knä med huvudet i händerna i väntar. Ren rädsla och ängslan fyllde honom när han insåg var han var. Hans hjärta var på väg att brista. Det var Domedagen.

Då han var vid liv hade han hört många saker om utfrågningen på Domedagen, men det verkade så länge sedan. Kan detta vara något som hans sinne påhittat? Nej, väntan och rädslan var så stor att han inte kunde ha föreställt sig det. Utfrågningen pågick fortfarande. Han började röra på sig hektiskt från människor till människor att frågade om hans namn hade kallats. Ingen kunde svara honom. Plötsligt ropades hans namn upp och publiken delades i två och gjorde en passage för honom. Två änglar tog hans armar och ledde honom framåt. Han gick med ovetande ögon genom folkmassan. Änglarna förde honom till centrum och lämnade honom där. Hans huvud böjde sig ner och hela hans liv passerar framför hans ögon som en film. Han öppnade ögonen, men såg bara en annan värld.

Folket hjälpte andra, han såg sin far springa från en föreläsning till en annan, spenderade sin förmögenhet för islam. Hans mor bjöd in gäster till sitt hus och ett bord höll på att iordningsställas medan den andra höll på att städas upp. Han förklarade sig; "Jag var också alltid på denna väg. Jag hjälpte andra, spred Allahs ord, utförde min bön och fastade under månaden Ramadan. Oavsett vad Allah beordrat oss att göra, så gjorde jag det. Det Han beordrade oss att inte göra, höll jag mig borta från.'' Han började gråta och tänkte på hur mycket han älskade Allah.

Han visste att vad han än hade gjort i livet så skulle det vara mindre än vad Allah förtjänade och hans enda beskyddare var Allah. Han svettades som aldrig förr och skakade i hela kroppen. Hans ögon fixerades på skalan och i väntan på det slutgiltiga beslutet.

Äntligen var beslutet fattat. De två änglar med pappersarken i händerna vände sig till publiken. Benen kändes som om de skulle kollapsa. Han slöt ögonen när de började läsa upp namnen på de personer som skulle komma in Helvetet. Hans namn lästes först! Han föll på knä och skrek att det inte skulle kunna vara, "Hur kunde jag hamna i Helvetet? Jag tjänade andra hela mitt liv, spred Allahs ord till andra.'' Hans började se suddigt och han skakade av svett. De två änglar tog honom i armarna. Medan hans fötter släpades gick de igenom folkmassan och fram mot Helvetets flammande lågor.

Han skrek och undrade om det fanns någon person som skulle hjälpa honom. Han skrek av alla de goda gärningar han hade gjort, hur han hade hjälpt sin far, hans fasta, bönerna, den nobla Koranen som han läste, han frågade om ingen av dem skulle hjälpa honom. Helvetets änglar fortsatte att dra honom, de hade kommit närmare helvetet och han såg tillbaka och det var hans sista vädjan.

Hade inte Profeten sagt; "Hur ren skulle en person vara som badar i en flod fem gånger om dagen, så att utföra bönen fem gånger om dagen rengör någon av dessa synder?''

Han började skrika; "Mina böner? Mina böner? Mina böner?''

De två änglarna stannade inte, de kom till kanten av djupet av Helvetet. Lågorna från branden brände hans ansikte. Han såg tillbaka en sista gång, men hans ögon var torra av hopp och han hade ingenting kvar i honom. En av änglarna knuffade honom i. Han befann sig i luften och föll mot lågorna. Han hade just fallit fem eller sex meter då en hand grep honom i armen och drog honom tillbaka.

Han lyfte upp sitt huvud och såg en gammal man med långt vitt skägg. Han torkade bort lite damm från sig själv och frågade honom: Vem är du? "Den gamle mannen svarade: ''Jag är dina böner.'' ''Varför är du så sen! Jag var nästan i Elden! Du räddade mig i sista stund innan jag föll i. " Den gamle mannen log och skakade på huvudet; "Du har alltid utfört mig i sista minuten, har du glömt?''

I samma ögonblick blinkade han och lyfte huvudet från sajdah. Han var svettig och lyssnade till rösterna som kom utifrån. Han hörde Adhan [böneutrop] för Salat-ul Isha. Han reste sig upp snabbt och gick för att utföra Wudhu [tvagning].


Al-Baari:Den som skapar ordning

http://www.youtube.com/watch?v=tCd7tsRJSCk

Jag ber alla syskon lyssna på detta tal.


Al-Khaaliq:Skaparen

When I feel alone, I remember you
When I feel happy, I thank you
When I feel doubt, I ask you
When I have noone to turn to, I turn to you

Ya Allah, there is noone worthy of worship, but You!


Al-Mutakabbir:Den storslagne

Tro inte ont om någon, tills personen visat dig motsatsen.


RSS 2.0