Al-Ghaffar:Den evigt förlåtande
Medeltiden- från antiken till renässansen
Inledning
Antiken nådde sitt slut och folkvandringarna tog sin plats i historien. Det västromerska riket hade slutligen kollapsat och lämnat en epok av mörka år efter sig. Dock brukar historiker uttrycka sig på ett annat sätt idag, medeltiden beskrivs istället som en kreativ och idérik epok. Med andra ord innehöll denna tid renässansens början -den naturvetenskapliga revolutionen. Denna skedde inte, som många gärna föredrar att tro, hos den civiliserade vita befolkningen, utan hos barbarerna -de muslimska araberna. I denna uppsats kommer jag besvara frågan: varför skedde den naturvetenskapliga revolutionen hos araberna och inte ”européerna”?
Feodalismen och stånd-samhället
Europa hade under tidig medeltid en mycket liten och gles befolkning vilket till största delen berodde på pesten som härjat under 500-600-talen. Städerna fick mycket liten betydelse, om någon alls, då folk valde att fly från dåvarande oroligheter (som exempelvis pesten) ut till landsbygden.
Jordbruken dominerades av gods (feodum) som styrdes av kungen, kyrkan eller stormännen. Samhällen livnärde sig alltså på självhushållning vilket ledde till en gåvoekonomi. Ur detta utvecklades även livegenskap som innebar att slaven i utbyte mot jord fick arbeta på godset. Handeln stod stilla och systemet gav inte några som helst vinster.
Detta utvecklades i sin tur till att kungen utsåg godsherrar-vasaller (riddare)- som i utbyte mot att försvara kungen fick jord. Utöver detta fick de även en del privilegier som skattefrihet. Ett nytt system startade i Europa -feodalismen. Detta var ett tydligt stånd samhälle där kungen och prästerna var på toppen, vasallerna under dem och längst ner, på bottnen, de arbetande bönderna och slavarna. I flera hundra år kvarstod feodalismen i Europa och inte särskilt mycket hände.
Filosoferna
Platon som var en grekisk filosof långt före Jesu födelse hade många tankar och idéer om världen. Han påstod att världen skapats av ett till hälften gudomligt väsen, Demiurgen, och för oss människor gäller att nå denna kunskap om detta väsen igen. Alla kan däremot inte nå denna kunskap utan endast ett fåtal -filosoferna. Ur dessa tankar utvecklade han idén om en väl fungerande stat som endast kunde komma i akt om filosoferna styrde den (endast dem kände till dess väsen). Han ansåg att den rätta statsordningen var den som såg till att medborgarna hade dem platser i samhället som tillkom de enligt deras natur. Statens stabilitet utgjordes av tre nödvändiga klasser: härskare (filosofer), krigare och arbetare. Vad som symboliserade dessa var styrelsen, försvaret och produktionen som ju är de oumbärliga funktionerna i ett fungerande samhälle.
Vidare hade även Platons lärjunge Aristoteles många idéer och tankar om världen och dess skapare. Han påstod att jorden inte skapats av Gud men att de framkallade perfekta rörelser som himlakropparna utför -som ju måste vara den första rörelsen ty deras rörelse är orsak till all rörelse på jorden –måste vara evig och därmed Gud: ”Den orörda röraren”.
Ur dessa tankar utvecklades två världsåskådningar: urmodellstanken och utvecklingstanken. Urmodellstankens idé var att det fanns ett syfte med skapelsen och utvecklingstankens idé var att skeendet inte är styrt utan bestäms av blint neutralt verkande lagar.
Den judisk-kristna syn på världen
Senare kom den judisk-kristna synen på världen -vilken var en utformning av urmodellstanken. Den hade sina grunder i att Mose, med Guds hjälp, skulle föra det israeliska folket ut ut fångenskapen till ett nytt land i utbyte mot att lyda och dyrka Gud. Människan vet alltså inte målet men hon vet att Gud finns -det finns ett syfte som vi inte förstår.
Synen på Guds högsta lagar och att de var absolut perfekta var även det mycket viktigt och kommer från att israeliternas fördrivning från Judéen var ett straff från Gud för deras synder, dock kunde paradiset återställas på jorden med hjälp av Kung Davids ättling, den smorde. Kungarna fick därmed stor betydelse och att inviga kungarna genom att smörja deras huvuden med olja symboliserade det faktum att de styrde med ett gudomligt uppdrag. Kungen blev alltså både den politiske och religiöse ledaren vilket tolkades som att han var förmedlaren av den gudomlige välsignelsen till folket. För dessa människor var gudsfruktan en självklarhet och därmed var en ovillkorlig underkastelse under kungens vilja också självklar.
Utöver detta lades Aristoteles lära i en kristen analys. Att han ansåg att himlen var oföränderlig tolkades som en kristen bekännelse om att den fanns en perfekt himmel med en allsmäktig Gud och att han ansåg att varje förändring sker i riktning mot ett utstakat mål tolkades som att människors mål var att bli frälsta och upptagna i Guds himmel.
Islam och naturvetenskapen
Framväxten av Islam skapade stor framgång i det medeltida samhället. Koranen (som enligt muslimerna är Guds ord) utgjorde Sharian (Guds lagar) som gav en stabil social struktur. Det var ett gudomligt statsskick som därmed inte bestäms utav människan utan av Gud. Guds ord är oföränderliga.
Guds första ord som uppenbarades till Muhammed, som var muslimernas sista och viktigaste profet, var ”Läs!” och detta var och är fortfarande en uppmaning till att söka kunskap. Att studera och förstå Guds skapelse (världen) var vad som uppmuntrade och drev muslimerna till att utveckla naturvetenskapen. Den stora framgången var att detta budskap inte innefattade bara en liten del av befolkningen, budskapet var för alla och gjorde att tunga demokratiska beslut fastställdes -alla skulle lära sig att läsa. Läskunnigheten ledde till demokratisering. Muslimerna sökte kunskap överallt och uteslöt inte någon kunskap för att den var skriven av icke-muslimer.
Muhammed hade stort inflytande på människorna omkring honom, beduinstam efter beduinstam anslöt sig till honom och när han dog år 632 var i princip hela Arabien knutet till honom. Efter hans död tog den första khalifen (ställföreträdaren) över och vände sig mot världen utanför Arabien och några år senare var större delen av Mellanöstern under deras styre. I mitten av 700-talet härskade muslimerna från spanien i Väster till Indien i öster och hade plötsligt ett av de största riken som någonsin funnits, under sig.
När muslimerna erövrade Spanien varken förstörde eller berövade dem landet: de byggde upp det. Människorna tilläts stå fast vid sina religioner och vid ett tillfälle i historien mötte öst slutligen väst öga mot öga, och till en början gick det faktiskt mycket bra.
Araberna var mycket skickliga med vatten då de kom från öknen och införde därför konstbevattning in i landet. De kom med grödor, apelsiner, citroner och avokado och Al Andalus (som det benämndes) kunde därmed börja odla. Man byggde även ut moskén i Cordoba då många konverterade till islam vilket var ett resultat av vad den livsstil som verkade ha många fördelar (hos muslimerna). Detta ledde till en intellektuell makt, innovationer och handel.
Muslimerna var aktiva handelsmän och fick tag på papper från Kina. Pappret gjorde det möjligt för dem att samla information, utveckla tankar och sprida budskap. De utvecklade även matematiska formler vilka gav riktningen till Mecka (muslimernas bönriktning)-navigering. De formulera en social struktur och kunde använda sig av kontraktsskrivning som skyddades av lagen. De skrev även ner medicin, recept, botemedel och hur man opererar. Muslimerna utvecklade alltså navigering, astronomi, algebra och algoritmer.
I mitten av 600-talet erövrade muslimerna även biblioteket i Alexandria där ”all världens kunskap” låg samlad. Detta brändes inte utan översattes och utvecklades, resultatet blev mycket dyrbara pusselbitar i den naturvetenskapliga revolutionen.
Citatet nedan inte bara innehåller muslimernas budskap utan binder islam och naturvetenskap samman på det sätt som gjorde att de två, som idag ofta betraktas som fiender, kunde gå hand i hand på medeltiden.
”Från araberna har jag lärt mig att styra med förnuftet, jag förringar inte Gud utan hörsammar kunskapens begränsningar. Bara när det inte är möjligt.”
Slutsats och diskussion
Jag anser att själva kärnan i vad som gjorde att det ”efterblivna” systemet feodalismen -och stånd samhället- så länge hängde kvar och orsakade att Europa i så många år stod stilla var den kristna syn på det hela. Platons idé om staten övertogs och tolkades som önskats, folket fruktade Gud och underkastade sig till kungen som egentligen inte alls brydde sig om samhället, utan om makt och pengar i egen ficka.
Vidare tolkades Aristoteles idéer som de önskade och därmed stängdes dörrarna till vad som egentligen borde ha varit en öppning för vetenskapen. Kyrkan ville inte acceptera att andra tolkningar än Platons och Aristoteles förekom, dessa stämde ju väl överens med deras tro och makten över samhället skulle de inte komma att ge upp så lätt. Kyrkan blev därmed likt ett intellektuellt lock i Europa, tills djärva män som Bruno och Copernicus på sen-medeltid slutligen offrade sina liv och sin frihet för att ändra på.
På andra sidan världen hade vi araberna med en hög- och stadskultur, handel och en mycket bra ekonomi. Samhället blomstrande och ett imperium startade.
Till skillnad från européerna utövade de en tro som uppmuntrade till att söka kunskap och utvecklas. Denna krockade inte med vetenskapen utan bevisade istället dess skapares gränslösa förmågor. Araberna hade inte misstankar mot de ”hedniska” romerska texterna som de kristna hade, de kunde därmed studera de och utveckla vetenskapen i dem. Denna hunger efter förståelse av Guds skapelse banade inte bara väg för en intellektuell makt, utan även en naturvetenskaplig revolution.
